Have compassion with yourself

Som jag misstänkte igår så har det där benpasset förvandlat mina smidiga påkar till ett par stolpar. Min gångstil liknar någon slags cirkusartist (clown?) som gör ett tappert försök att gå på styltor, med den skillnaden att mina styltor råkar vara mina vanliga ben. Mina kollegor brukar kalla mig Frank som i Frankenstein när den här typen av träningsvärk drabbar mig. Och ni vet ju hur smidigt han rör sig.

Det där tänkta crossfitpasset som fokuserade på ryck fick därför utebli och ersattes istället av överkroppsträning på gymmet. Dagens övningar:

Strikta axelpressar/Push press - 4 set om 5 strikta och 5 push press

Dips - 4 x 6 reps

Stående skivstångsrodd - 3 x 8 reps

Bänkpress - 3 x 8 reps

Hängande benlyft (knees to elbows) - max reps i 3 set

TRX - dynamisk planka

TRX - Oblique crunch

Kände mig inte helt nöjd på gymmet idag. Tyckte att jag borde orka lite tyngre vikter och rackade ner på mig själv för att jag inte utvecklas så snabbt som jag vill, ja jag var pain in the ass på mig själv helt enkelt. Dumt. Väldigt dumt. Sån't där självkritiskt snack leder ju ingenstans. Så nästa gång det inte känns toppen så byter vi ut de där nedvärderande tankarna mot ett "bra kämpat" och lite pepp. Deal?

Som tur är, är det väldigt ovanligt att jag tänker sån'a där dumma tankar. Jag brukar vara nöjd. Nöjd så länge som jag gör mitt bästa. Jag är ingen självkritikens mästare direkt. Tvärtom. Jag är bra på att vara accepterande och snäll mot mig själv. På gränsen till att det blir löjligt. Men så'n är jag.  

Kvällens kopp te bjöd på ett par väl valda ord som råkade passa in väldigt bra på ovanstående tema:

Have compassion with yourself.