En sak i taget

Febern kvar i kroppen. Tjockt i näsa och hals. Men modet fortfarande uppe. Tror att Annika har rätt i att det handlar om att sakta ner. Skala av. Så det är det jag gör här ute. En sak i taget. Är så enkelt att bara vara i det jag gör (eller inte gör) när jag är här på landet. Så svårt när jag är tillbaka i sta'n. Men jag tror det är där hemligheten ligger. Att det är därför jag mår så bra när jag är här. För att jag gör en sak i taget. Hörde ni det. En sak i taget. Fokuserat. Utan ansträngning.

En väldigt väldigt lugn promenad i förmiddags där fokus låg på att njuta av den friska luften och hitta nya fotomotiv snarare än på att röra på mig. Visst saknar jag träningen. Och jag längtar efter den dag då min kropp är tillbaka i fas med mig. Men det är en positiv längtan. Mer som något att se fram emot än som något som jag frustrerat saknar just idag. Fram till dess lyssnar jag på kroppen som säger att det är dags att ta det lugnt nu. Min kropp och jag är ju ett. Den finns där för att tala om för mig vad jag behöver när jag själv kanske inte riktigt vet. Och den vill mig bara väl. Idag är dess roll att se till att jag lugnar ner livet. Imorgon kanske rollen är en annan.