Hafsigt men ändå pers

När jag går till gymmet gillar jag att ha en plan. En noga uppskriven sådan med vilka övningar jag ska köra, antal reps och sets. Jag är en så'n där som går omkring på gymmet med papper och penna och noga antecknar efter varje set.

Utan en tydlig plan tycker jag att det mest bara blir slarvigt och hafsigt - några knäböj där, några pullups där men ingen ordning och reda. Det känns inte som jag tränar "på riktigt". Jag får också mycket svårare att pressa mig själv när jag inte har en plan att följa. Allra bäst blir det när jag kör samma program några gånger så att jag får se hur jag utvecklas. Bara tanken på att få skriva in en högre vikt än sist gör att jag ger det där lilla extra. Så'n är jag.

Idag var dock ett undantag. Är lite småförkyld - bara snuvig så inga konstigheter egentligen, men vågade inte köra på max utan fick mesträna lite. Usch vad jag ogillar mesträning. Men jag intalade mig själv att det var bättre att gå dit och mesa än att inte träna alls. Eftersom jag inte visste hur kroppen skulle reagera så valde jag att inte lägga upp något program utan bara köra på känsla.

Känslan gav mig ett blandat pass med bland annat lite pressar och annan axelträning, turkish getups, chins, statisk L-sit, benlyft mot hängande bosu och så dagens höjdpunkt: kippade ringdips.

Har bara testat att köra ringdips en gång tidigare, då med resultatet att jag kom ner men inte upp.. trots försök att hjälpa till genom att kippa. Men idag satt de där! Klarade åtminstone tre i rad och det kändes riktigt kul! Så mesträning till trots - ett pers lyckades jag ju sätta i alla fall.

Här följer ett klipp med kippade ringdips. Min benföring är dock mer som ett bröstsimbentag om ni förstår hur jag menar. Vill ni bara snabbt se hur det går till så spola fram till 3 minuter in i klippet ungefär.


Kipping Dips from Again Faster on Vimeo.