Morgon på Djurgården

Söndag morgon och vaknar med lätt rastlöshet. Inte bra. Nån slags oro
i kroppen som jag inte riktigt förstår mig på - har ju en helt
oplanerad söndag framför mig, precis som jag vill ha det.

Ligger och vrider och vänder på mig i sängen när jag bestämmer mig för
en morgonpromenad. Vet ju att det brukar hjälpa mot icke-välkomna
obefogade olustkänslor även om jag inte alls förstår hur.

Möts av ett lugnt och morgontrött Djurgården. Jag konstaterar än en
gång att Djurgården är som bäst tidiga mornar innan det befolkats av
fotograferande turister, halva löpar-Stockholm och horder av
söndagsflanörer. Jag vill gå i mina egna tankar inte på rad i ett
långt led.
Det får gärna vara vad majoriteten kallar trist väder också - för mig
är det perfekt väder då de flesta stannar inne. Varför kan man ju
fråga sig, men jag tackar för utrymmet.

När jag vänder halvvägs in på promenaden har den där olusten släppt
något. Väl hemma igen hoppas jag att den är som bortblåst.