Biggest Loser

Så.. hur var det då - den svenska versionen av Biggest Loser? Jo men jag tror jag gillar det. Framförallt tycker jag att de lyckades med att få en att känna för personerna som deltar. Att verkligen vilja att det ska gå bra för dem.

Sen har jag ju mina synpunkter på själva idén att skicka hem folk. Ärligt talat, det är fruktansvärt opedagogiskt. Jag blir alldeles vansinnig när jag tänker på det. Det är att leka med andras liv för att skapa underhållning. Och det går bort. Fetbort som en något yngre variant av mig själv förmodligen skulle uttrycka sig.

Tänk er själva, att ni under hela ert liv skämts över att ni tillåtit er själv att bli så stora. Förmodligen testat det mesta för att bryta den onda cirkeln utan att lyckas. Ert självförtroende vad gäller er kropp är förmodligen ganska så lågt. Kanske obefintligt. Så äntligen kommer dagen då ni fattar ett beslut. Nu får det fasen vara nog, jag ska komma ut ur mitt gömställe och göra allt för att skapa mig ett nytt liv. Och viljan är så stor att jag till och med kan tänka mig att visa upp mig i tv för att lyckas. Med den där kroppen som jag allra helst bara vill gömma. Ett stort beslut. Ett beslut förmodligen blandat med skräck.

Så kommer ni till det där slottet, ni kämpar som ett litet djur med att ta ut er tills ni spyr och göra saker ni aldrig skulle kunna drömma om och så trots att ni gått ner 4 kg på en vecka så är det inte tillräckligt. Nej nej, hem och börja lev som vanligt igen. Med ett sargat självförtroende och förmodligen ännu mindre chans än tidigare att lyckas göra något åt saken. Jag tycker att det är vidrigt.

Mindre glada miner från gårdagens program

Varför inte belöna istället för att straffa? Låt alla vara kvar under hela tiden, behåll tävlingsmomentet men kora vinnare istället för förlorare. På så sätt finns det en chans för fjorton personer att förändra sina liv istället för kanske två eller fyra?

Vad tycker ni? Kommer ni att följa Biggest Loser?