Har funderat lite över vad det egentligen är i träningen som får mig att gå igång. Det har ju hänt mer än en gång att jag fått frågor om varför jag tränar och det här är mitt svar.
Om man ser på mina topp-3 favoriter just nu: tennis, yoga och crossfit så kan man ju liksom undra varför just de träningsformerna får mig helt uppslukad. De kan ju vid första anblick verka ganska så olika..
Men jag tror jag ser ett mönster: alla innehåller lek, utmaning och fokus i kombination.
Jag älskar att få stå på händer under yogan och (försöka) svinga mig i räck och ringar under crossfiten liksom att få jaga boll som om jag vore barn på nytt under tennisen. Att ha en lekfull attityd till kroppen för en stund. Strunta i hur man "bör" uppföra sig, skita i hur man ser ut och bara använda kroppen som det redskap och den leksak den faktiskt är.
Jag blir dessutom supertaggad när träningen får mig att ändra min uppfattning om vad jag klarar/inte klarar av. Det här gäller mentalt som tex under tennismatcherna när jag tar mig upp från underlägen eller när jag övervinner min rädsla för ringarna i crossfiten men även fysiskt som när jag lyckas med en "omöjlig" position i yogan. Den här känslan av att fixa till synes omöjliga uppgifter hänger med i vardagen och gör mig modig(are) och mer sugen att testa nya saker.
Och så den tredje aspekten - fokus. Samtliga tre "grenar" kräver koncentration och total närvaro. Och är det inte skönt att för en gångs skull bara vara i det man gör - slippa alla tankar på då och se'n? Få en paus från virrvarret däruppe..
Så när nån frågar mig varför jag tränar så mycket är det just det här svaret jag kommer att ge.
Vilket är ditt svar? Varför tränar du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar