Har inte riktigt erkänt det tidigare, inte velat prata högt om det, men tennisen har inte känts lika kul som vanligt på sistone. Inte alls samma glöd när jag varit på plan, ofta hellre velat stanna i soffan än cykla iväg till match (fast så har det ju inte blivit förstås), inte brytt mig så mycket om hur spelet funkat. Jag har slagits av tanken att jag kanske håller på att tröttna på min absoluta favoritsport och funderat på om jag ska ta en paus.
Älskade bollar!
Men så i tisdags kändes träningen riktigt kul igen! Och i onsdags slogs jag av hur himla kul det är att spela match när jag möter en jämbördig spelare. Hur jag blir totalt uppslukad av tennisen.
Jag tror minsann att det vänt och förmodligen berodde mycket av tråkkänslorna på att jag spelade i "fel" division förra omgången. Det är liksom inte kul att spela när vinsten är säkrad redan innan jag ställer mig på banan. När det inte blir nåt spel.
Nu är jag äntligen i rätt division igen och ikväll är det matchdags igen. Ska bli skitkul rent ut sagt men först måste jag på nå't sätt försöka lindra träningsvärken from hell som Ella så väl uttryckte sig. Jag kan ju inte gå med de här låren - hur sjutton ska jag kunna ruscha på tennisbanan?!
Grymt jobbigt det där, minns en tuff beachträning med sådana träningsvärksben, man blir ju inte särskilt explosiv direkt. Och det känns som att det är lätt att sträcka sig. Hoppas det gick bra i alla fall!
SvaraRadera