5 november 2010

Pulsfunderingar

För skoj skull satte jag på mig pulsklockan under onsdagens tennismatch. Tänkte att det kunde vara kul att se hur pass jobbigt det är att spela match egentligen.

För visst kan jag känna att jag efter vissa bollar där jag fått ruscha fram och tillbaka blir väldigt väldigt andfådd, så pass att det är svårt att koncentrera mig på nästa serve. Men jag upplever det också som att det är ganska mycket dötid. Vissa dueller blir ju bara ett par slag långa och då handlar det ju mest om att gå från den ena serverutan till den andra.. känns ju knappt som träning. Och så ska det plockas bollar däremellan osv. Ännu mer dötid. Så mina förväntningar var att jag förmodligen skulle ha några riktiga pulstoppar men att snittpulsen inte skulle ligga på mer än säg 75-78% av maxpuls.


Döm om min förvåning när jag såg resultatet! Snittpulsen låg på 84(!)% under matchen med en toppnotering på 94%. Kaloriförbrukning under en timme på drygt 600. Det är mycket för att vara jag. Och då tyckte jag ändå inte att det här var en särskilt jobbig match.

Jag har funderat på varför jag inte upplever det som jobbigare än vad jag gör. Pulsnoteringarna skvallrar ju om att det här borde kännas rätt så ordentligt. Kanske är det tävlingssammanhanget - att mitt fokus ligger på matchen och jag därför inte känner hur jobbigt det är. Kanske är det för att jag lättare kommer upp i puls när hela kroppens muskeler engageras i jämförelse med tex löpning där det framförallt är benen som jobbar. Jag vet ju att jag tex har bra mycket lättare att ligga högt i puls under längre tid när jag åker skidor än när jag springer tex. Kanske kan tennis jämföras med skidåkningen just för att båda sporterna involverar hela kroppen? Se'n är ju tennisen väldigt explosiv också. Snabba ruscher, vändningar och rotationer lär ju driva upp pulsen.

Men som sagt - jag är helt klart förvånad över att snittet hamnade så högt som det gjorde!

Med det här resultatet inser jag att jag måste omvärdera min syn på hur jag ser på tennismatcherna. Tidigare har jag räknat dem som ett enkelt träningspass som inte kräver så mycket återhämtning, inte så mycket extra mat och som lätt kan kombineras med ett annat tungt pass under samma dag utan problem. Där får jag nog tänka om lite..

En ytterligare fundering gäller proffsens 5-timmarsmatcher. Hur fasen orkar de?

2 kommentarer:

  1. Har tänkt på samma sak i beachen. Hade i princip kunnat skriva ett likadant inlägg:) Det måste ändå vara det "intervall-aktiga" som skapar känslan av mindre jobbigt än löpning eller vad man ska säga. Jag borde också skaffa en pulsklocka... Jag äger ingen våg, ingen pulsklocka eller ens en stegräknare!

    SvaraRadera
  2. intressant och då kan du verkligen ge dig vilodagar som kör på så mycket under match, synd bara att den infaller på måndag...

    SvaraRadera