Löpningen blev därför lite speciell, jag sicksackade mellan folkmassorna, saktade in, spurtade om, hoppade mellan isfläckarna, sprang delvis ute i gräset för att komma undan och känslan från TjurRuset, där det var omöjligt att springa i sin egen takt, var inte långt borta. Ur ett positivt perspektiv får jag väl se det som naturliga intervaller.. men ska jag vara ärlig så drömde jag mig bort till de perfekta löparförhållandena på landet. Naturlig terräng, större risk för att stöta ihop med en ko än med en människa och bara jag och naturen. Raka motsatsen till idag alltså.
Normal utsikt under rundorna på landet
"Stora vägen" på ön
Rent formmässigt blev jag förvånad över hur bra det kändes idag. Med tanke på att jag inte sprungit på en månad och min löparkondis normalt sett försvinner så snart jag slutar underhålla löpningen så hade jag noll förväntningar på snabbhet idag. Förvånande nog gick benen som av sig själva och 6 km-rundan byttes snabbt ut mot rundan på 8 km istället. Det gäller ju att utnyttja en bra dag.
Haha...kände EXAKT samma under min runda på Kungsholmen idag... :) Sicksack, hopp och rusher...intervaller, oh yes! Det var dock värt allt för att få lite sol...
SvaraRaderaLäget var tyvärr inte bättre ens i Norrköping. Den smala, isiga promenaden fick mig att bokstavligen glida fram mellan förskräckta pensionärer. Men jag tänkte "stabilitetsträning" och njöt av solen ändå. Dock - en tur på landet är oslagbart..
SvaraRaderaDuktigt att hålla så bra i flåset efter en månad - kanske är crossfiten skyldig till det bra flåset?
Och jag har äntligen gett mig ut i löpspåren igen. Trotsar is och snö med broddar och njuter av att vara igång igen!
SvaraRadera