26 januari 2010

Från katastrof till himmelrike på en timme

Dagens morgontennis började verkligen inte bra. Och tror faktiskt inte jag kan skylla på att det var ovant med nytt racket.


Nej- inte min samling.. men har nu ökat samlingen från ett till två i alla fall..

Jag var okoncentrerad utan anledning, rörde mig orytmiskt, slog inte igenom slagen ordentligt och var allmänt kass helt enkelt. Saknade dessutom förmågan att skärpa till mig. Tyckte inte ens det var särskilt kul.

Men så skulle vi avsluta träningen med lite match. Och helt plötsligt lossnade det. Både för mig och min tennispartner.

Och efter en lång, riktigt snygg bollduell byter vår tränare ut orden "rulla, rulla, rulla", "under bollen", "rakare axel" och "vinkla ner" mot "jag blir alldeles rörd". haha. Det ska jag leva på länge. Nu vill jag bara spela mer och mer och mer. I jakten på de perfekta slagen. Tills nästa gång får jag suktande titta på mitt nya, fina racket.

2 kommentarer:

  1. Åhhh! Jag är ju nybörjare, men skulle lätt spela flera dagar i veckan... Både med tränare och själv!

    SvaraRadera
  2. Anna: Ja visst är tennis läskigt beroendeframkallande. Och blir dessutom bara roligare ju mer man spelar.

    SvaraRadera