Veckans utmaning - att le, le, le - avslutades igår. Så hur har det gått? Har det gett några positiva effekter eller var det bara skräp och kändes påklistrat och falskt?
Det här är min upplevelse av Le-metoden:
Jag tänker mer positiva tankar. Det är smått omöjligt att tänka negativa tankar så länge jag ler. Onödiga grubblerier byts ut mot ny energi och i vissa fall även en känsla av tacksamhet.
Jag får automatiskt bättre hållning. Av nån anledning sträcker jag automatiskt på ryggen och möter andras blickar när jag ler. Den hållningen hör väl liksom mer ihop med en glad person än den ihoptryckta, stirrande-ner-i-marken-posen.
Jag blir mer uppmärksam och medveten om min omgivning. Det faktum att jag tittar upp snarare än stirrar blint ner i marken gör att jag ser människorna runt omkring mig - ger en känsla av att vara mer här och nu.
Svårigheter:
Det är inte alltid kul att koppla på leendet. Vissa mornar har jag verkligen fått tvinga fram leendet, det har inte kommit naturligt och jag har mest känt mig falsk. Men det har också visat sig att det är då de positiva effekterna varit som störst. När jag varit lite seg och bara "inte haft nån lust".
Slutsats:
Det funkar! Och bättre än jag trott till och med.
Men nu är jag nyfiken - ni som också testat - hur har ni upplevt metoden?
Hej, tack för kommentaren på mig blogg. Ska välja ut ett recept ikväll och sätta en surdegsstart så får vi om resultatet blir lyckat.. Har inte testat metoden så som du gjort i en hel vecka men jag har faktiskt utövat den automatiskt under veckan, har haft några stunder när jag varit allmänt sur och trött men då kopplat på leendet och det har känts bättre då :)
SvaraRadera