En inre kamp

Jag vaknade vid kvart i sex med ett enormt motstånd till att gå upp.. ingen lust alls att ge mig iväg och spela tennis. Seg i kroppen, energilös, gnällig, tjurig. Och kallt var det också. Kände efter extra noga - var jag inte liite förkyld ändå så jag kunde få ligga kvar i sängen?

Min lite klokare röst försökte överrösta mitt gnäll med att påminna mig om att tennis alltid gör mig på bra humör, att jag faktiskt är en person som gillar kallt vinterväder och att det jag minst av allt vill är väl att vara förkyld. Så dumt att önska en så'n sak!

Kan väl inte säga att det inre gnället upphörde direkt, men jag tog mig i alla fall upp och iväg muttrandes att det blir väl inte värre av tennisen i alla fall. Men jag trodde fortfarande inte att lite tennis skulle hjälpa mot min "vakna-på-fel-sida"-känsla.

Men så fel min gnälliga sida hade - under tennistimmens gång tog den mer positiva Ulrika mer och mer mark på gnällfian och när timmen var slut låg gnällfian där och kved, totalt tillintetgjord.

Ibland gäller det verkligen att bara göra. Inte tänka.

Min andra frukost - kardemummayoghurt med bär från Svarta Lådan - riktigt gott!