Tidigare löpning - igår fanns ingen tid för fotograferande..
Mina funderingar innan passet gick kring hur kroppen skulle kännas, om jag skulle bli helt slut av att ligga på högre puls i 12 km (vilket ju inte skulle vara något bra besked inför Lidingö) och hur så kunde jag ju förstås inte låta bli att fundera på i vilket tempo jag skulle orka springa.
Kroppen kändes bra tycker jag. Visst fick jag lite trötthets/matthetskänsla i höfter och knän men det är ju inte så konstigt med tanke på att jag nu är i en träningsperiod där jag sliter ganska hårt på benen. Dessutom joggade jag i alla uppförsbackar, även de allra brantaste, vilket tar ordentligt på benen. Välkommen mjölksyra. På Lidingö kommer jag att gå i den typen av backar. Tror att jag rent tidsmässigt tjänar på det eftersom det i princip inte går framåt när jag försöker springa. Plus att jag sparar benen.
12 km kändes inte alls så långt och det känns väldigt bra att jag kommit så pass långt i träningen att 12 km inte är någon big deal. Jag minns när jag kände samma sak inför 7 km och det var inte så länge sedan. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till på samma nivå även om jag som alltid drabbades av den där "sista-km-tröttheten" när man vet att man nästan nästan är hemma och kroppen börjar skrika att den är trött bara för att den vet att den snart får vila. Känner ni igen det? Eller är det bara jag som reagerar så?
Snabbare än jag vågat hoppas på. Vilket rent objektivt inte är snabbt, men det spelar ju ingen roll. Med mina mått mätt så var det snabbt. Och det är ju den utveckligen jag vill se.
Så ett pass som gav mig precis de besked jag ville ha och gjorde mig trygg i att fortsätta följa min plan. Nu är det bara att köra på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar