23 augusti 2011

Tomt och konstigt

Ja det är så det känns just nu. Tomt och konstigt. Inte direkt dåligt. Men tomt. Och konstigt.

Ingen träning på en vecka på grund av en förkylning som ännu inte ger med sig. Inte alls. Och nu börjar jag ledsna. Första dagarna var inget problem, jag kände mig sliten i kroppen efter väldigt mycket träning och hade ändå planerat in vila. Så kom helgen, och jag njöt av totalt oplanerade dagar där jag var för trött för att orka träffa nå'n eller hitta på nå't men tillräckligt pigg för att orka pyssla. Ni vet - göra matlådor, baka bröd, göra mina gamla vanliga bars, fixa en ny sats müsli, rensa bland gamla tidningar und so weiter. Med en liten dos sömn med jämna mellanrum så var det inga problem. Och helt utan tider att passa förutom brödets jästid eller gräddningen i ugnen. Pyssel helt utan rastlöshet i kroppen.

Energibars in the making

Nu är frysen, kylen och skafferiet fulla men jag är fortfarande inte tillräckligt pigg för att göra så mycket mer än att gå hem efter jobbet. Och jag tänker - är det såhär det är att inte ha träning som intresse? Så mycket tid som friställs när livet inte går ut på att ta sig till och från träning, träna, duscha, hänga upp blöta kläder, packa om, förbereda morgondagens mellanmål 1 och 2 och lunch på det. Och jag förstår helt plötsligt vilken tröskel det måste vara för folk som inte ännu drabbats av träningsdjävulen. Det är ju så mycket att tänka på. Och det tar ju så'n tid.

Som tur är råkar jag veta att det är värt all tid i världen att få träna. Jag saknar träningen. Den ensamma löpningen, gemenskapen på CrossFiten, jädraranammat på tennisplanen. Men jag försöker njuta av den här tomheten också. Är ju lika så bra att utnyttja allt annat som inte är träning så länge. Det är långt ifrån tokigt att gå hem, sätta sig på balkongen, läsa en bok, äta nåt gott och bara vara. Vara i nuet och inte i planeringen. Jag samlar en massa energi och träningsvilja på hög - redo att tas fram när kroppen säger till. Men jag ber samtidigt en liten bön för att kroppen ska säga till ganska så snart. För det känns lite tomt. Och konstigt.

5 kommentarer:

  1. haha, ja det blir sannerligen som en drog det där. fast en bra sådan... Men försök samla energi, tänk att kroppen behöver det där. oxå. Det tror jag på.

    SvaraRadera
  2. Jag hade egen häst i 15 år och undrade alltid vad folk utan häst fördrev tiden med. Jag undrade verkligen på riktigt. Jag hade alltid fullt program - långt mer än nu med mitt träningsliv. När hästen åkte till himlen var jag helt ställd. Ska man gå och fika nu typ? Eller vad gör man? En ledig söndag jag inte visste vad jag skulle göra med. Så jag fikade och tyckte det var ganska trist. Jag tror fler än man tror går hem och hänger i soffan flera kvällar i veckan. Samma personer tycker ju att jag (och du) är helt maniska med våra tusen intressen (som jag fyllt på med vid sidan om hästarna nu) :)

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  3. Väldigt bra beskrivet om "faserna" när man är sjuk! Jag kan också uppskatta vilan, tiden att vara mer social (eller inte), fixa, pyssla, trixa... men efter ett par dagar, då får man ju krupp!

    SvaraRadera
  4. Hoppas du kryar på dig snart! Tack för tipset jag funderade precis på vad jag ska göra idag och baka bars var en bra ide. Ska prova ditt recept.

    SvaraRadera
  5. Mitt i prick!! Jag kan tom uppleva en uns handlingsförlamning med att plötsligt få all oplanerad tid. Så klart viktigt att njuta i stunden och låta kroppen få tillfriskna, men det är med rastlösheten sprättande i kroppen!

    SvaraRadera