Kajakäventyr

Förkylningen börjar ge med sig och väl ute på landet i strålande
solsken och 20 graders skön höstvärme kunde jag förstås inte hålla mig
borta från kajaken.

Det blåser visserligen rätt så bra idag, men vattnet såg relativt
lugnt ut uppifrån stugan så att paddla verkade inte vara några
problem. Trots blåsten.

Märkte dock ganska snabbt att havet måste ha bjudit på en synvilla.
Vågorna gick höga och kom lite överallt ifrån, vattnet sköljde över
mig och skvätte till och med upp i ansikte. Jag kände mig dock trygg i
kajaken och njöt av adrenalinkicken.

Det tog förmodligen dubbelt så lång tid att paddla hem igen på grund
av motvinden och ibland kändes det som att jag stod stilla hur mycket
jag än kämpade för att komma framåt. Vinden tog dessutom tag i den del
av paddeln som var över vattnet och höll på att blåsa ur händerna. Men
det var riktigt kul! Och framförallt så himla skönt att jag inte blev
det minsta rädd. Trots att jag paddlade ensam.

Tänk om det bor en liten äventyrare långt därinne i mig ändå? En
äventyrare med ett ovanligt tjockt hölje av feghet omkring sig, men
ändå.

Bilden är tagen vid ett annat tillfälle - dagens paddling lämnade som
ni nog förstår inget utrymme för att plocka fram kameran..