13 juni 2010

Varm tacksamhet

Avslutar helgen med glassfrossa hos mormor. Med en känsla av total samhörighet lämnar jag hemstaden med en varm och glad känsla inombords. Så tydligt att jag, min mamma och mormor är tre generationer av en och samma. Att vi hör ihop. Samma tankar, samma humor. Att ha en 98-årig mormor som förstår utan att man behöver förklara, har glimten i ögat och som fortfarande skämtar med samma skärpa som en 30-åring är en ynnest.Tacksamhet över vad jag får uppleva.

Att jag dessutom fick njuta av världens godaste glass(Bosses glassbar i Linköping slår fortfarande allt) gör ju inte saken sämre.

5 kommentarer:

  1. Åh det låter som jag, mamma och mormor - som fyller 91 om en vecka. Och Bosses glassbar har jag minsann besökt när jag var i Linköping med jobbet :P Yum!

    SvaraRadera
  2. Ah, så härligt det låter! :) Blir glad av att läsa om er helg. En 98-årig mormor som är så pigg i den åldern låter ovanligt bara det, roligt.

    Ah, just, Linköping var det. Så nära mig alltså... nästa gång får vi ta en Bosses tillsammans? :)

    SvaraRadera
  3. Åh vad härligt - jag minns våra generationshäng med underfundiga mormor och mysiga mamma. Önskar verkligen det kunde upplevas igen, är nåt speciellt det där!

    SvaraRadera
  4. Sådant där är bland det underbaraste som finns! Min egen mormor fyller 93 imorgon och jag förstår precis vad du menar. :)

    SvaraRadera
  5. Åh det låter underbart att ha kvar sin mormor i livet. Och så gammal!

    den där Bosse glass har jag hört talas om av min kompis som bor i Linköping. Härligt avslut på helgen!

    SvaraRadera