Status igår: trött, tröttare tröttast. Ville inget, orkade inget. Trött på människor, trött på mig själv. Bläig helt enkelt.
Status idag: Energin tillbaka, empatin tillbaka. Levande igen.
Och vad hände däremellan då? Svaret stavas VILA och SÖMN. Sov en stund direkt efter jobbet, lagade enklaste maten (blodpudding) såg en film och gick och la mig tidigt. Struntade i disken, struntade i att surdegen borde matas, struntade i att göra mina 100 push ups, stuntade i att göra min yoga. Struntade i allt. En bortkastad kväll skulle man kunna tycka. Precis tvärtom säger jag. Befriande. Och den fyllde ju sin funktion - jag lever igen, inte bara överlever.
Inför hösten ska jag ta behovet av tråktid på allvar. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt just den här vändningen - en endaste liten tråkkväll och allt vänder. Från svart till vitt, från apatiskt till empatiskt, från asocial till social. Och ändå, så svårt att följa. Tankar som ja men en middag med vänner kan väl inte skada - det kanske till och med får mig att piggna till eller om jag bara tränar lite först så kan jag slappa se'n kommer ofta emellan och visst, det är trevligt att träffa sina vänner och ja det är hur skönt som helst att träna. Men, ibland är det faktiskt just dötiden som helar mest. Och visst händer det att jag bara går hem direkt efter jobbet, men då ska det bakas, lagas mat, städas - ja, göras allt det där som inte hinns med annars. Utnyttja tiden. Vara effektiv. Skit i det säger jag. Ibland är det effektivaste att bara vara.
Så fram för slapparåterhämtning och riktiga vilodagar (till skillnad från fuskvilodagar då det ska tas powerwalks, bakas, städas, ringa de där vännerna som man ju inte hört av sig till på så länge, bara göra några armhävningar medan degen jäser osv).
Mm, nu blev jag lite avis. Det lät så skönt. Åh jag älskar sådana där dagar också men de är svårt att låta bli att göra något alls. Man är oftast uppe i varv och ska bara passa på... när man väl har tid... Men bra jobbat med vilan och välkommen tillbaka. Ikväll joggar vi lite lätt :)
SvaraRaderaVilan är väl den viktigaste träningen, och väldigt viktigt för balansen i livet. Ändå är det så svårt att förstå att man måste vila.
SvaraRaderaHar läst i kapp lite nu och tycker att ett stort GRATTIS till fina tennis-prestationer är på plats. Grymt imponerande!!!
De kloka inläggen bara radas upp ett efter ett! :)
SvaraRaderaSå rätt du har! Jag ska också göra som du, ha tid till ingenting utom vila. Så välgörande.
SvaraRaderaOj vad jag känner igen mig. Har stort behov av de där kvällarna, för mig är det framförallt kravlösheten som helar. När jag känner att det finns uttalade och outtalade krav på mig att göra saker, att inte styra själv, då blir det jobbigt! Det är ju dock oftast man själv som ställer kraven, därför år såna där stunder så sköna!
SvaraRadera