En kväll med liv i

Som omväxling till all fysisk träning var det igår kväll dags att ägna mig åt lite mental träning tillsammans med mina allra finaste Fridor. Fina Frida nr 1 hade gett mig i födelsedagspresent att gemensamt gå på föreläsning om att leva sin längtan. Fin present det där - att ge mig verktyg för att skapa ett meningsfullt liv. Kvällen innehöll både skratt och gråt och en j*la massa klokheter. Tack tack tack mina fantastiska vänner för att ni får mitt liv att kännas.

Bild stulen från existens.se

Föreläsningen väckte framförallt min längtan efter yogan - yogan som har blivit mitt instrument för att leva mer i enlighet med mig själv och längre bort från andras (och mina egna) idéer och vanföreställningar om hur livet ska, borde, förväntas vara. Yogan är mitt sätt att stänga av det där ständiga bruset i hjärnan som har en förmåga att överrösta min egna inre röst.

I yogan ger jag mig själv en paus från alla mina tankar och det allmänna surret i hjärnan och mirakulöst nog är det just då jag känner mig som mest hemma i mig själv. Hittar kärnan i mig, den där som fortfarande är opåverkad av allt som hänt/händer runtomkring. Mitt jag. En känsla svår att förklara i ord, men alldeles tydlig och självklar när den upplevs. 

Frihet är ett sätt att förklara den på - känslan av att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv - ingen annan än jag bestämmer hur mitt liv ska levas. Det är en sjuhelvetes kraft i den känslan kan jag meddela. 

Förnöjsamhet är ett annat - och ja, jag gillar förnöjsamhet även om andra kanske kan tycka att det ligger nåt slags stagnerande i ordet. Förnöjsamhet för mig är att känna tacksamhet och vara glad över livet precis så som det är - att känna ett lugn över att allt är precis som det ska vara. Hur det än är. 

Nog med flummande. Ikväll ska jag yoga till fötterna värker.