Goda nyheter

Ett litet försök att jogga av mig stelheten i baksida lår.. det gick
väl sisådär, men skönt var det hursomhelst. Och bäst av allt -
ljumsken blir bara bättre och bättre. Naprapatbesöket har
uppenbarligen gjort underverk!

Raka marklyft - aj

Efter gårdagens gympass tillsammans med Erika där vi höjde vikterna på marklyften har jag rejäl träningsvärk i både baksida lår och nedre delen av ryggen. Och den värsta träningsvärken lär ju inte vara här än utan kommer väl lagom till att det ska dansas på nyårsaftonsnatten..

Bild från svd.se

Men raka marklyft är en ny favorit - tillsammans med chins/dips/pullups-supersetet. Effektivt!

Vad är egentligen CrossFit?

Mina ställde en relevant fråga.. det snackas om CrossFit hit och dit här på bloggen men jag har nog aldrig riktigt gett mig på att förklara vad det är. Den här filmen tycker jag på ett bra sätt speglar vad CrossFit egentligen är:



Och såhär skriver CFN om CrossFit på sin hemsida:

 

Träna de huvudsakliga lyften: marklyft, frivändningar, knäböj, pressar, stöt och ryck. Lär dig gymnastikens grunder; pull-ups, dips, repklättring, armhävningar, sit-ups, pressar till handstående, piruetter, volter, split och olika positioner. Cykla, spring, simma och ro hårt och snabbt. Blanda dessa element fem till sex dagar i veckan i så många kombinationer och mönster som kreativiteten tillåter. Rutin är fienden. Håll träningspassen korta och intensiva. Lär dig och utöva nya sporter regelbundet.

 

Mitt eget försök att förklara CrossFit ser ut såhär: (om man ser till träningsdelen, se'n finns det en tillhörande kostdel också som jag dock inte har så bra koll på mer än att det även där är Back to Basics som gäller)

• Högintensiv styrketräning med gymnastiska inslag
• Naturliga rörelser som grund - inget lull-lull (tänk kasta, lyfta, dra, hoppa..)
• Få redskap (ett chinsräcke, kettlebells, hopprep, roddmaskin, olympisk stång, ringar, hantlar, rep och inte minst den egna kroppsvikten räcker långt)
• Till viss del tekniskt komplexa övningar (du lär dig att använda din kropp effektivt)
• Variation (inget pass är det andra likt, många/få reps)
• Korta, effektiva pass
• Lekfullt (gymnastiska/akrobatiska inslag förekommer)
• Utför övningarna mot klockan
• Du blir generalist och inte specialist
• Du blir stark och funktionell, men knappast stor
• Förbaskat kul och utmanande

Lite klarare?

Om ni fortfarande inte riktigt hajar grejen eller om du nu börjar förstå varför jag fastnat för träningsformen så häng med och testa så kommer ni förstå precis hur kul det är!

Pectineus

Igår fick jag nog av min ljumske som vägrar sluta strula så besökte Soheil som är naprapat på Idrottsskadecentrum efter tips från Erika. Smärtan lokaliserad till Pectineus som är en av ljumskmusklerna. Efter att Soheil klämt, tryckt och tänjt så var jag rätt så mörbultad men det kändes också något bättre. Och idag när mörbultekänslan försvunnit så tror jag faktiskt att jag tagit ett steg i rätt riktning. Peppar peppar..

Jag fick också höra att rörligheten i framsida lår, framförallt på höger sida där skadan sitter, är alldeles för dålig.. vilket kanske inte direkt kom som en överraskning. Har ju märkt i yogan att positioner som tänjer just framsida lår och ljumske är de jag har absolut svårast för och måste modifiera för att få att funka.

Så helt förvånande är det kanske inte att det är här skadan uppstår..

Några ytterligare naprapatbesök återstår förmodligen innan jag blir av med skadan, men nu känns det åtminstone lite hoppfullt igen. Och det bästa beskedet av alla - jag kan fortsätta träna som vanligt men ska avbryta och stretcha om det gör ont. Inga djupa knäböj med andra ord, men i övrigt inga större begränsningar.

Piece of cake jämfört med den där stressfrakturen i foten jag råkade ut för för ett år sedan.. Och jag lovar att bli bättre på att träna rörlighet om jag bara får bli av med den här skiten.

Nya tider

Det var med lite vemodig känsla jag lämnade tennisbanan idag. Sista tennisträningen för terminen och också sista tennisträningen i den här konstellationen för ett halvår framöver. Till vårterminen ska jag nämligen ta ett break från den uppstyrda tennisträningen.

Det här betyder inte på något sätt att jag ska sluta spela tennis, jag har ju fortfarande mitt gruppspel och kommer fortsätta att spontanspela med kompisar. Men just spelet med tränare tar jag en paus ifrån. Och det känns lite konstigt och tomt, men samtidigt som rätt beslut just nu.

Att välja bort något betyder ju också att jag kan välja in något annat. Just nu lutar det åt att jag ska ge CrossFit en chans. Så snart min höft är normal igen kommer bloggen svämma över av konstiga CrossFit-uttryck och nya övningar. Och apropå höften så kändes den åtminstone bättre idag än för två veckor se'n när jag senast spelade tennis. Men ett fritt rörelsemönster har jag ju inte. Än.

Bakhalt och CrossFit-utmaning

Hade tänkt åka åtminstone en mil i hemmaskogen som visade sig vara full av skidmotionärer idag. En annorlunda syn då jag allt som oftast får ha träden för mig själv just här.

Den där milen halverades dock när jag efter tre försök att valla om ändå inte fick någon ordning på fästet. Och bakhalt är ingen bra grej för min höft som liksom hugger till när jag tappar fästet.

Så hem och göra CFN:s julaftonsprogram istället. En metcon som var anpassad till att kunna genomföras hemma. Så här såg det ut:
20 armhävningar (ända ner med bröstet i marken)
30 situps (den gamla hederliga varianten där man går ända upp till knäna - inga crunches alltså)
60 knäböj (ska vara djupa, men jag gick så djupt som höften tillät)
20 armhävningar
60 knäböj
30 situps
20 armhävningar

Ta tid! Min tid blev 9:15 och då gjorde jag 40 av 60 armhävningar på tå.
Varsågoda att utmana mig!

Juldagsjogg

Jag kan inte upphöra att fascineras över det vackra vinterlandskapet som här i Östergötland når ytterligare en nivå - galet mycket snö.

En timmes snöjogg tillsammans med P3 Dokumentär om Neurosedynbarnen blev dagens träning. Det går inte snabbt men på nå't sätt är det väldigt befriande att springa när det är omöjligt att försöka springa snabbt. Lättare att acceptera lunkandet utan stress.

Än mer fascinerande och otroligt glädjande är det att min mormor som för några dagar sedan varken kunde stå på egna ben eller få luften att räcka till för att prata i liggande ställning nu är piggare och ska komma på besök! Kan knappt tro att det är sant men maken till krutgumma får man leta efter.

Bra hemmaträning under julen

Jonna har satt ihop ett antal CrossFit-inspirerade pass som är alldeles perfekta att köra hemma på vardagsrumsgolvet under julen. Inga redskap behövs, du använder "bara" din egen kropp.

Själv är jag lite sugen på att köra 100 burpees for time och så snart höften är redo för squats igen:

10 varv av
10 push-ups
10 sit-ups
10 squats

Vilka pass lockar dig? Och notera hennes utmaning.. att varannan gång välja ett pass du inte gillar..

Ta en kaka till

Erika gör det så bra. Skriver om det här med att äta eller inte äta. Så jag tänker inte ens göra ett försök att formulera mina tankar kring det hela. Inte just nu i alla fall. Läs det här istället.

Och om du väljer att äta av julgodiset - så låt bli att fundera över eller ännu värre prata om hur dumt och onyttigt det är av dig att äta det. Njut och må bra istället. Om du väljer att inte äta, så hoppas jag att du slipper andras kommentarer och ifrågasättande.

För egen del gillar jag julgodis starkt så jag väljer att äta så länge jag fortfarande njuter av det, men slutar innan jag känner mig blasé inför godiset.

Sakta men säkert..

.. rör vi oss mot skidåkarvänliga temperaturer. Från -20 till -16 på
ett par timmar. Tror ni att vi är uppe på -14 när jag vallat klart
kanske?

Test av hörlurar

Tack Philips och Poworkout för de alldeles perfekta sporthörlurarna.

Testades för första gången idag på en kylig men otroligt vacker
joggingtur i minus 15 grader. Lurarna klarade provet att sitta kvar
under mössan (något som annars kan vara lite lurigt tycker jag) och
jag behövde inte fixa och trixa med dem en enda gång. Ett gott första
betyg!

Stopp på Saltå Kvarn

Åker hem lite tidigare än tänkt till jul. I Linköping finns min
fantastiska 99-åriga mormor vars kropp inte verkar orka så mycket mer.
Även om det är högst naturligt så känns det givetvis tungt.

Men samtidigt så känner jag mig väldigt tacksam i såna här stunder.
Tacksam över att vara i en familj där man ställer upp för varandra och
där det är självklart att dela sorg och glädje. Tillsammans klarar vi
allt.

Lika mycket som jag åker för att få träffa mormor åker jag hem för att
rå om mamma. Spela fia med knuff, åka skidor, ta långa promenader. För
att få byta fokus, vila tankar och känslor och ladda ny energi mitt i
sorgen. Se de fina stunderna.

Ett av dagens fina ögonblick var stoppet vid Saltå Kvarn - en bror och
en syster som delar på en lingonmoussetårta. Precis som de delar på så
mycket annat.

Träning för att stilla tankarna

Kom till gymmet allmänt förvirrad (missade tex att gå av t-banan när
det var dags och fick åka tillbaka) och med en massa tankar som
snurrade. Ett jobbigt besked som jag just fått innan jag skulle gå
till gymmet malde i huvudet.

Jag fortsatte fadäserna som är så typiska för det tillstånd jag befann
mig i genom att nästan trilla av löpbandet..

Men efter att ha pratat av mig lite med Erika startade vi i alla fall
dagens pass på gymmet som skulle visa sig bli riktigt bra! Det känns
att vi kommit över den där allra första testa-oss-fram-fasen i gymmet
och nu kan börja ta i på riktigt.

Chins/dips/pullupstrion i maskin var en av dagens höjdpunkter och jag
är glad att min ljumske nu låter mig köra marklyft igen.

Skönt trött och med tankarna något mer vilande hoppas jag nu få en
skön natts sömn.

Älskade Monte Gordo

Sådär ja. Då var nästa års Springtime-resa inbokad. Bästa veckan på året skulle jag nog vilja utnämna den till.

Ett av flera Box-pass under förra årets resa..

Har blivit något av en tradition det här att jag och min kära mor åker till Monte Gordo för att träna en vecka i mars. Förra året följde även en kompis med och i år kanske vi blir ett större gäng.

Nå'n mer som hakar på?

Det är olika träningsteman varje år, och i år har jag lyckats pricka in veckan med fokus på Boot Camp/CrossFit/Crosstraining. Behöver jag säga att jag blev rätt så glad när jag såg att vi av en slump bokat in oss just den veckan?

Längtar redan efter vårvärme, första löpningen i shorts, morgonyogan och förstås all tuff träning! Vilan på hotellrummets balkong eller vid poolen tillsammans med ett gäng böcker är också en väldigt viktig del.

Sköna strandpromenader och kvalitetstid med mamma

Det är vad jag kallar mys det.

Vila x 4

Inne på min fjärde vilodag i rad nu.. undrar när det hände senast! En kombination av ett par små medicinska problem (ljumsken + viss förkylningskänsla) och en redan fullspäckad helg (Nötknäpparen, Rolfs Kök, bokklubbsmiddag, mamma på besök, jullunch, soffhäng framför handboll och skidor..) gjorde att träningen fick stå tillbaka. Förhoppningsvis gillar min kropp vilan och kommer tillbaka starkare än nånsin.

CrossFit imorgon kanske?

Inspiration på hög nivå!

Shit så kul de ser ut att ha haft det under fredagen CrossFit-pass på CFN. Bara kolla klippet så får ni se.Träning när den är som bäst! Vem blir inte träningssugen av det här?



Kom igen nu ljumsken, fortsätt att bli bättre så att jag också får vara med och leka snart! Sprang några hundra meter under dagens promenad för att kolla ljumskstatus och fick positiva besked. Yes.

Att låta sig imponeras

Häromdagen fick jag frågan om det inte är frustrerande att träna på CrossFit Nordic där många har kommit så väldigt mycket längre än jag själv både vad gäller styrka och teknik. Frågan handlade väl egentligen om hur det känns att inte vara bland de bättre, kanske rent av vara sämst ibland. Ni hör ju hur det låter. Sämst sämst sämst. Inte mycket positivt i det ordet. Borde det inte vara otroligt nedslående att vara sämst? Varför överhuvudtaget utsätta sig för nå't sån't?

Min spontana reaktion på detta är att det är precis tvärtom. Jag älskar känslan av att bli imponerad av människor, vilket jag verkligen blir av dessa CrossFit-människor som lyfter tungt, hoppar högt och dessutom är smidiga som apor. Det finns inget som gör mig mer motiverad och inspirerad till att träna som att omgärdas av superatleter. Kan de så kan jag! Och utvecklingspotentialen är oändlig, vilket bara gör det hela ännu mer inspirerande. Ju omöjligare mål, desto mer motiverad blir jag.

Chins - omöjligt idag, men vänta bara och se..

Men en tanke slog mig plötsligt, att det som för mig är ren inspiration och något väldigt positivt kan upplevas som jättejobbigt för någon annan. För det innebär ju också att utsätta sig för att vara sämst. Och det klingar ju inte så snyggt förstås, det håller jag med om. Att vara sämst. Men är det så farligt då, att för ett ögonblick vara sämst?

Det kommer ju inte att vara så för alltid om jag får som jag vill. Ärligt talat så känner jag mig inte ens särskilt dålig även om jag i sammanhanget är sämst. Jag råkar ju bara ha valt ett sammanhang där folk är supervältränade. Och jag kan lova att min utvecklingskurva blir betydligt brantare om jag utsätter mig för sämstsituationer där jag kan lära och inspireras av andra än om jag alltid väljer de bekväma situationerna där det istället är jag som får briljera.

Jag stannar bara upp och tittar. Låter mig imponeras. Och får en massa energi av att se folk som kan sin sak.

Google Body Browser

Stötte på Google Body Browser i mina försök att förstå mig på ansträngningen i ljumsken. Man kan se allt från muskler och leder till tarmar och skelett. Besök den här sidan för att utforska din kropp i detalj. Coolt, eller hur?

Gym med CrossFit-inslag

Sitter och klurar lite inför kvällens gymmande med Erika. Vi tänker oss en blandning av traditionellt gymmande (reps och sets ni vet) och mer CrossFitinriktade övningar och upplägg. Som att till exempel köra AMRAP (as many reps as possible) i fyra minuter, vila en minut, fortsätta med AMRAP av nästa övning i fyra minuter osv. Väldigt skoj!

För att tjuvträna lite till nästa CrossFit-tillfälle (som kommer ske så snart som möjligt bara min höft slutar bråka) läggs fokus på övningar som marklyft, chins, renegade row och traditionella armhävningar.



I CrossFit-sammanhang brukar de rekommendera tjejer att ha 14kg-hantlar när man kör Renegade Row. Well, det finns lite att jobba på.

Tänk så bra det går att anpassa träningen efter en dum höft. Fast jag kan ju erkänna att jag verkligen längtar efter att bara kunna köra på och inte behöva tänka på vad som är möjligt/lämpligt och inte.

När man ändå ska vila..

..kan man ju passa på att se när svenska handbollstjejerna fixar en
semifinalplats. Eller hur ska det sluta? Vidrigt spännande. Kom igen
nu!

Bedriver ljumskforskning

Försöker att hitta svar på hur man bör bete sig för att reparera en ljumske så snabbt och smidigt som möjligt. Många bud i Mellerud om man säger så. Här ett axplock om vilka råd de mer eller mindre självutnämnda experterna ger:

Vila så mycket som möjligt vs det är bara bra att hålla igång blodcirkulationen.
Stretcha bort problemet vs stretcha absolut inte.
Träna upp ljumsken med diverse rehabövningar vs låt ljumsken vila.

Inte så många klara besked där inte. Så jag gör väl som vanligt då, provar mig fram och lyssnar till hur kroppen reagerar.

Igår kväll testade jag att yoga, relativt lugnt och försiktigt. Måste erkänna att jag direkt efteråt var väldigt tveksam till om det verkligen var en så bra idé - höft/ljumskeländet kändes liksom väldigt skumt och inte alls normalt efteråt. Men så vaknade jag imorse och tog mina första steg utan att det gjorde det minsta ont.. Yogans förtjänst? Kanske, kanske inte.

Ikväll testar jag att vila helt, kanske tar en promenad men ingen yoga. Så får vi se vad kroppen säger om det.

Överansträngning?

Har under den senaste veckan känt av min högra ljumske. Började med att jag kände att det var nå't skumt med ljumsken när jag gjorde djupa benböj (avbröt då förstås direkt) men i morse kände jag det även under tennisen (framförallt innan jag blev varm), och faktiskt så känner jag av det även när jag går nu. Förbaskat. Antar att det är vila som gäller. Och stretching? Eller blir överansträngningar sämre av att stretcha?

Misstänker att det är en överansträngning och hoppas hoppas att det går över snabbt. Fram till dess så får det bli överkroppsträning. Som till exempel sån'a här:



Snygg kippingsving hon har i klippet. En så'n ska jag minsann också få till nångång.

Morgonpepp

Frukost nr 1 - klassisk havregrynsgröt med äppelmos och kanel och som
extra bonus Charlotte Kalla som inspiration. Med en så'n start kan det
väl inte gå annat än strålande under morgonens tennisträning?

Duktig?

Bild: turneringsvinst under tennisveckan i Frankrike. Duktigt?

Jag får ofta höra från min omgivning att jag är "så duktig" som tränar så mycket. Och jag känner inte igen mig i den här duktigheten. Jag är liksom ingen person som gör saker och ting för att känna mig duktig. Att vara duktig är ingen stark drivkraft för mig. Jag tränar ju för att det är det roligaste jag vet. Och för att jag älskar att testa mina gränser och utmana mig själv.

Så om man kallar mig duktig när jag gör det jag älskar antar jag att personen som helst ligger i soffan och kollar på Glamour också är duktig?

Prestigelös vinterjogg

Alldeles ljuvliga 40 minuters jogg blev det i förmiddags. Springer nu under vintern mest för att hålla igång benen och inte helt tappa öparkondisen. Väljer att springa utan pulsklocka och utan tid- eller km-mål. Och det är fantastiskt skönt - just så som jag uppskattar löpningen som mest.

Att solen idag tittade fram och jag nästan fick ha Djurgården för mig själv bidrog förstås till känslan.

Ett tufft crossfit-pass med fokus på axelpress kräver sin fika.

Idag har Erika och jag tränat olika pressar där målet var att känna
oss som riktiga styrkelyftare.. Just den känslan kanske inte fanns där
hela tiden men nån enstaka push jerk kändes åtminstone någorlunda rätt
teknikmässigt.

I övrigt har vi även övat på toes to bar som snarare blev "häng i
räcke och lyft knäna". Inte särskilt graciöst och finns inte heller
nåt spacigt crossfit-namn på den varianten tyvärr, men det är kul att
se dem som kan. Nångång blir det väl min tur också.

Och ett så mycket bättre sätt att spendera lördagen på än med crossfit
+ efterföljande matintag i trevligt sällskap kan jag faktiskt inte
komma på.

Hur orkar du bry dig? eller Att slösa med energi

Petra skriver så bra att jag bara måste länka till hennes inlägg om irritation och frustration.. eller i grund och botten - brist på tolerans.

Jag hör folk som under en kvart (eller längre) kan diskutera och förfasa sig över hur "konstigt" det är att hoppa hopprep på gymmet (ehh.. konstigt??) eller hur "äckligt" det är att smörja in sig ståendes näck i omklädningsrummet. Särskilt om det här råkar vara en äldre tant..

Och det är nånting jag inte förstår. Att någon hoppar hopprep på gymmet är ju knappast något som förstör mina försök att gymma. Och om jag nu skulle ha problem med att se människans naturliga utveckling mot ålderdom så kan jag väl vända bort huvudet?

Så - hur orkar man bry sig så mycket om hur andra gör eller inte gör? Så mycket att man dessutom måste diskutera de här "skumma" händelserna man varit med om efteråt.

Så mycket energi som går förlorad i irritation som kunde ha använts till något väldigt mycket mer produktivt. Ett leende till den nakna tanten till exempel.

Aj!

Det där skrattpasset på gymmet häromdagen var uppenbarligen inte fullt lika ineffektivt som det kändes just då.

Sitter med träningsvärk i hela ryggen,magen och bröstmusklerna nu och misstänker att de där apkonsterna är den största orsaken. Även baksida lår fick tydligen sitt genom marklyften.

Marklyftsurvrålet - brände bra i baksida lår här

Så bra, då vet vi det. Det är inte förbjudet att skratta samtidigt som man gymmar. Tvärtom kanske man får lite extra energi och orkar mer?

Nya styrketag på lördag då det är CrossFit-dags igen. Till dess yogar och vilar vi - jag och kroppen.

Vinterkanalen

I väntan på helgens Vinterstudion tittar jag in på nya Vinterkanalen som är full av skidnyheter. Dessutom bloggar såväl skidskytten Björn Ferry som längdåkaren, tillika bragdguldmedaljören Marcus Hellner där.

Kul att följa "riktiga" idrottares tränings- och tävlingsliv! Och få lite bakom-kulisserna-känsla.

Mycket skratt lite styrka

Kvällens pass på gymmet visade sig bli en riktig humörhöjare. Det började med att jag tyckte att vi skulle svinga oss som apor och Erika tyckte att vi skulle dokumentera med kameran.. redan där är det liksom kört och skratten låg väldigt nära till hands.

Och det är verkligen speciellt att bli fotad (läs: var förprogrammerad att le) och ta i för kung och fosterland samtidigt, vilket ledde till en rad skrattsammanbrott. Kanske inte det mest effektiva gympasset jag varit med om med andra ord, men definitivt det roligaste!

Mer om passet finns att läsa hos Erika..  nu måste jag packa väskan inför morgontennisen imorgon. Och somna tidigt.

Lite bildbevis på gymleken:

 Apan 1

Apan 2

 Stående rodd med just här mer skratt än koncentration

En fokuserad Erika

En något mindre fokuserad Erika

Snart!

Målet med dagens träning - be a monkey

Sitter och längtar efter kvällens pass på gymmet tillsammans med Erika. Har laddat med macka och banan, för det där med att träna på tom mage är liksom inte min grej.

Ikväll är planen att repetera diverse knäböjstekniker från i lördags och förhoppningsvis svinga oss som smidiga apor i chinsräcket.. hmm det där sista förstår ni är en ren önsketanke från min sida va?

Bästa tjej!

Sedan jag började spela matcher i gruppspelet har jag alltid haft som något slags mål att bli bästa tjej/kvinna i klubben. Och då ska ni veta att det inte finns så många att slå. Av totalt 56 spelare i gruppspelet är det för det mesta inte fler än 6-8 personer som är tjejer/damer/tanter, personer av kvinnligt kön alltså. Om varför det är så, och hur vi ska få fler tjejer att våga/vilja tävla är ett ämne för sig.. jag lämnar det för nu. 

Söderling - en annan vinnare

För det jag egentligen skulle berätta var ju att det var igår det hände! Jag vann matchen mot kvinnan som är min främsta motståndare om titeln bästa kvinna. Vinsten var varken snygg eller stor, men jag vann. Så nu är ett delmål uppnått - nästa mål blir att gå upp en division. Är inte på något sätt orimligt men jag behöver bli lite bättre på att hålla koncentrationen uppe under hela matchen. För tillfället är spelet lite för ojämnt, vilket mycket beror på bristande fokus. Dags att ta upp den mentala träningen igen kanske?

Så värt det

Glad och nöjd efter träningen! Om än något hungrig (därav Gainomax-nödlösningen. Helt rätt att gå upp i ottan för att få känna så.

Dessutom hade jag bra flyt i spelet, kändes lugnt och avslappnat. Hoppas, hoppas att den känslan finns kvar under kvällens match. Det är ju då det gäller!

I brist på bröd..

Kan mitt i mitt annars så starka vinterrus längta lite efter dagar i solen på tennisbanan. Som tröst går jag upp extra tidigt för att hinna med en timme i tennishallen innan jobbet..

Det känns.

Bjuder på en icke-smickrande bild på mig när jag försöker mig på pistols under gårdagens CrossFit-pass.. Att det ska vara så tungt! Tänker mig att det ska bli kul att jämföra det här med när jag sätter min första riktiga pistol. För det ska ju bara hända. Förr eller senare. Jag vill studsa upp och ner som en gummisnodd.

bild lånad från CrossFit Nordic

Hur som helst så känns gårdagens pass rätt ordentligt i ben och rygg idag. Så de där något förnedrande pistols-försöken verkar ju ha gjort nytta. Tillsammans med back squatsen och box squatsen då. Inte varje dag jag kör benfokus i 90 minuter.

Gillar att jag för varje gång jag går till CFN får en massa nya övningar att bli bättre på. Det är helt enkelt kul att inte fixa allt på en gång - jag vill ju ha nå't att jobba med. Och det kan man lugnt säga att jag har. Älska utmaningar! Och som tur är har jag blivit tillräckligt vuxen för att tycka att det är helt ok att bjuda folk på ett gott skratt på vägen dit..

Dagens pass då, för den som är nyfiken..

Max varv på 10 minuter av:

5/5 pistoler (5 på varje ben alltså)
8 hantelsquatcleanthrusters (här är alltså målet att man som tjej ska ha 2x12 kg hantlar i händerna.. jag valde sjuor.. och det räckte)
12 Knäböj alt. 12 svingar (jag gjorde de flesta varven med svingar eftersom mina ben var rätt så möra)
16 Mountain climbers

Lattjolajbans. Och jag konstaterar än en gång: CrossFit är skoj!

Knäböj+löpning=sant?

Testar en löptur med tunga ben efter gårdagens CrossFit med
knäböjsfokus. Tänker att den stumma känslan i benen förmodligen kommer
att övergå i aktivitetsbegränsande träningsvärk snart så lika bra att
passa på att röra å påkarna medan det fortfarande är möjligt. Kanske
har det även en positiv inverkan på benens återhämtning. Vem vet.

Bra träningsdag

Som jag skrev i tidigare inlägg så velar jag lite just nu om vilka träningsformer jag ska behålla och om jag eventuellt ska kasta ut någon, åtminstone för ett tag. Det här velandet gör att jag känner efter och funderar lite mer inför träningstillfället om hur kul jag egentligen tycker att det är. Funderar på om det är nå't jag kan vara utan.

Inför gårdagens tennismorgon var jag mycket skeptisk - tyckte inte riktigt att det var värt att gå upp en dryg timme tidigare än vanligt för att spela tennis. Och det är ju liksom inte normalt att mina tankar tar den vägen. Tennismornar brukar jag ju se som bästa sättet att starta dagen på. Började fundera på om jag kanske var trött på tennis? Att det kanske var tennisen som skulle få läggas på hyllan ett tag. I omklädningsrummet efteråt var jag dock helt säker på att det skulle vara helt fel beslut. Det är ju precis hur kul som helst att spela tennis! Även kl 7 på morgonen. Dessutom träffar jag människor över en match som jag annars lätt skulle tappa kontakten med, om det inte vore för att vi träffas på banan. 

hemmaplan nr 1

Samma sak inför gårdagskvällens yoga.. jag var skeptisk eftersom förra veckans yoga inte riktigt levererade den där energin som jag är ute efter. Så jag började tänka att jag kanske tröttnat på yogan. Att den inte ger mig lika mycket längre. Men när jag under yogan igår inte kunde låta bli att släppa fram leendet och efteråt gick därifrån med så mycket mer energi och lust till livet än tidigare så var det ju uppenbart. Yogan kan jag ju inte sortera bort. Hur kunde jag ens tänka tanken?

hemmaplan nr 2

Så nu är vi tillbaka på noll. Allt är kul. Tiden är ändlig. Dessutom blir alla träningsformer roligare ju mer jag satsar. Och jag får det inte att gå ihop.

Bredd eller specialitet?

Just nu är jag lite velig vad gäller min framtida träning. Jag har ju, precis som alla andra, varken obegränsat med pengar eller tid. Så frågan är hur jag vill fördela mina resurser - på vad vill jag lägga tid och pengar?

Yoga?
Tennis?
CrossFit?
F&S?

Vill jag satsa på att göra allt som är kul på samma gång eller vill jag bli riktigt bra på nå't och lägga andra roliga aktiviteter åt sidan för ett tag?

Jag har på nå't vis uppnått min smärttröskel vad gäller totala utgifter som jag lägger på träning. Tennisträning, tennisgruppspel, yogakort och F&S-kort känns i plånboken. Utöver detta köpte jag nyligen ett klippkort på CrossFit Nordic (för att jag inte kunde låta bli..) och jag är redan ganska så säker på att de tio gångerna inte kommer att vara nog utan att det snarare ger mersmak. Så jag måste nog dra ner på nå't.. 

Och så var det där med bredd vs specialitet - jag älskar ju att ha variation i träningen, men samtidigt kan jag bli väldigt sugen på att satsa på en viss gren ibland. För det är ju nackdelen som jag har det just nu, att jag aldrig blir riktigt bra på något specifikt utan ganska bra på allt. Tänk att få lägga all tid på att bli bättre på tennis till exempel. Eller på att bli en riktig CrossFit-atlet, eller bli en riktig yogi och se hur det påverkar mig mentalt.. Det låter lockande, men innebär ju att jag måste försaka nå't annat..

Det här är ju inget att sträva efter direkt.. men lite coolt är det ju ändå..

Har inte kommit på nå'n bra lösning än.. men funderingarna lär fortsätta.

Hur tänker ni i er träning? Bredd och variation eller specialitet och snabb utveckling?

December = PoWorkout-utmaning

Det kom ett mail från duktiga GymGlam-Caroline som utmanade till mer styrketräning. Kanon tänkte jag eftersom mitt fokus just nu är tänkt att vara på just styrkan.

Utmaningen går ut på att styrketräna med PoWorkout två gånger i veckan under december månad. Istället för en julkalender ungefär alltså.. 

Så nu kör vi! Vilka är med?

För er som missat det så är PoWorkout en träningsapplikation till iPhone med färdiga korta styrkeprogram för olika delar av kroppen. Alla övningar utförs med den egna kroppsvikten som motstånd, vilket innebär att de kan göras överallt - inga redskap behövs. Passar perfekt för att avsluta löpningen/promenaden med eller som en del av styrkepasset på gymmet.

Cherry on Top

Tack så mycket fina Träningsglädje-Sara som gett mig Cherry on Top Award!

Att få en Cherry on Top Award innebär vissa (om än högst överkomliga) förpliktelser, nämligen:
1. Tacka den person du fick den av. CHECK.
2. Kopiera utmärkelsen till din blogg. CHECK
3. Dela tre saker som du gillar med dina läsare. snart CHECK..
4. Skicka vidare utmärkelsen till fem bloggare som du tycker förtjänar utmärkelsen. snart CHECK på den också - med glädje!

Så.. punkt 3 kan ju tolkas lite olika, jag väljer att tolka punkten som att jag ska dela med mig av tre saker jag gillar, alltså inte tre saker jag gillar med mina läsare.

Bara tre saker kan man ju tänka då.. jag gillar ju så mycket - hur ska jag kunna välja? Istället för att göra en big deal av det och försöka komma på vad jag egentligen gillar allra allra mest kommer jag nu att skriva om tre random saker som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på ordet "gilla".

1. Blodpudding. Vad vore jag utan denna delikatess? Givetvis tillsammans med lingon och morötter. Mums. Före träning, efter träning. När som helst, men kanske inte till frukost.

2. Kontraster. Jag älskar kontrasten mellan intensiv träning och total vila. Gillar vila och träning lika mycket och skulle inte gilla någon av dem om jag inte fick dem båda. 

3. Samtal och diskussioner. Jag älskar att prata med och kanske framförallt att lyssna på hur andra människor tänker och lever. Det är min stora inspirationskälla. Men det ska vara äkta samtal där man skalat av den första trista, polerade ytan där vi alla är mer eller mindre lika och ganska så förutsägbara. Jag vill ha det som ligger bakom, det som gör dig unik.

Och så till den roligaste delen av awarden - att skicka vidare. Jag väljer att skicka den till följande bloggare (utan inbördes ordning) som alla inspirerar mig fast på lite olika sätt.

1. Fröken Blund slår dank - du vet redan att jag tycker att du är helt otrolig på att sätta ord på vardagens tankar och känslor. Få texter gör mig så berörd som dina! Och till er som ännu inte stött på Fröken Blund - här har ni en skattgömma som heter duga.

2. Sand, snö och vatten - Erika. För att din blogg håller riktigt hög kvalitet och för att det är kul att få en inblick i beachvolleyn.

3. Sofie springer - För att du får mig att le och för din sunda inställning till träning.

4. Annika - För att du strålar och jag ser fram emot att följa din resa mot Sthlm Marathon.

5. Frida - För att du delar med dig av dina tankar utan censur.

En inre kamp

Jag vaknade vid kvart i sex med ett enormt motstånd till att gå upp.. ingen lust alls att ge mig iväg och spela tennis. Seg i kroppen, energilös, gnällig, tjurig. Och kallt var det också. Kände efter extra noga - var jag inte liite förkyld ändå så jag kunde få ligga kvar i sängen?

Min lite klokare röst försökte överrösta mitt gnäll med att påminna mig om att tennis alltid gör mig på bra humör, att jag faktiskt är en person som gillar kallt vinterväder och att det jag minst av allt vill är väl att vara förkyld. Så dumt att önska en så'n sak!

Kan väl inte säga att det inre gnället upphörde direkt, men jag tog mig i alla fall upp och iväg muttrandes att det blir väl inte värre av tennisen i alla fall. Men jag trodde fortfarande inte att lite tennis skulle hjälpa mot min "vakna-på-fel-sida"-känsla.

Men så fel min gnälliga sida hade - under tennistimmens gång tog den mer positiva Ulrika mer och mer mark på gnällfian och när timmen var slut låg gnällfian där och kved, totalt tillintetgjord.

Ibland gäller det verkligen att bara göra. Inte tänka.

Min andra frukost - kardemummayoghurt med bär från Svarta Lådan - riktigt gott!

Snökänslor

Jag tackar snön för min nyuppväckta energi. Energi som inte bara får mig att ge allt under träningspassen utan också räcker till att orka njuta av och vara nyfiken på allt det där runtomkring i det vi kallar vardagen. Vardagen känns liksom spännande igen. Jag bubblar av förväntan.

Dagens lunchpass på gymmet var en studie i effektivitet. Frida och jag lyckades få till ett riktigt bra helkroppspass där kroppen fick känna på såväl stänger, hantlar som kettlebells. Avslutade förstås med några ryggresningar - skidsäsongen är ju här! Vi delade med oss av olika favoritövningar och när det var dags att gå in i duschen var det med armar och ben som darrade.

En bra start på en vecka som innehåller en hel del träningsplaner.

En kärleksförklaring

Har funderat lite över vad det egentligen är i träningen som får mig att gå igång. Det har ju hänt mer än en gång att jag fått frågor om varför jag tränar och det här är mitt svar.

Om man ser på mina topp-3 favoriter just nu: tennis, yoga och crossfit så kan man ju liksom undra varför just de träningsformerna får mig helt uppslukad. De kan ju vid första anblick verka ganska så olika..

Men jag tror jag ser ett mönster: alla innehåller lek, utmaning och fokus i kombination.

Jag älskar att få stå på händer under yogan och (försöka) svinga mig i räck och ringar under crossfiten liksom att få jaga boll som om jag vore barn på nytt under tennisen. Att ha en lekfull attityd till kroppen för en stund. Strunta i hur man "bör" uppföra sig, skita i hur man ser ut och bara använda kroppen som det redskap och den leksak den faktiskt är.

Jag blir dessutom supertaggad när träningen får mig att ändra min uppfattning om vad jag klarar/inte klarar av. Det här gäller mentalt som tex under tennismatcherna när jag tar mig upp från underlägen eller när jag övervinner min rädsla för ringarna i crossfiten men även fysiskt som när jag lyckas med en "omöjlig" position i yogan. Den här känslan av att fixa till synes omöjliga uppgifter hänger med i vardagen och gör mig modig(are) och mer sugen  att testa nya saker.

Och så den tredje aspekten - fokus. Samtliga tre "grenar" kräver koncentration och total närvaro. Och är det inte skönt att för en gångs skull bara vara i det man gör - slippa alla tankar på då och se'n? Få en paus från virrvarret däruppe..

Så när nån frågar mig varför jag tränar så mycket är det just det här svaret jag kommer att ge.

Vilket är ditt svar? Varför tränar du?

Snöaktiviteter

Alltså, jag hade verkligen hoppats på mer skidåkning idag men när jag
tittade ut i morse insåg jag att det var en smula optimistiskt.. Bara
snö, snö, snö i luften och dessutom snöade det på tvären så spåren
från igår skulle vara ett minne blott.

Istället blev det en skön men något ansträngande promenad pulsande i
snön tillsammans med mamma och efter förstärkning med lussebullar och
kaffe väntade skottning av säkert två decimeter snö med omskottning
när jag var klar för att det redan snöat igen..

Vilken tur att jag är mer än lovligt förtjust i snö!

Ren och skär njutning

Åh vad jag njöt av att få ta på mig skidorna igen! Hemma hos mamma är
det bara fem minuters promenad till spåret så direkt efter frukost
åkte skidorna på. Lyx att slippa bilåkande eller SL-farande för att få
testa skidorna. Här hemma blir det liksom lika enkelt att åka skidor
som att ge sig ut och springa - och enkelhet gillas.

Med minus åtta grader och en sol som valde att titta fram ibland blev
ju inte känslan sämre direkt. Kylan bet lite i kinderna men det hör ju
liksom till.

Förvånad (men nöjd) över att det långa skidavbrottet faktiskt inte
alls kändes i kroppen och att även tekniken var helt ok återvände jag
hem till det efterlängtade kaffet efter en mils åkning.

Alla milen inför Vasan verkar ha fastnat i kroppen för den där
vanligtvis rangliga, vingliga känslan som brukar infinna sig de första
gångerna på säsongen märkte jag inget av. Stabilt.

Titta, titta!

Skidpremiär! Och såhär vackert är det ute i spåren idag. Till och med
solen skiner igenom bland träden. Magiskt.

På jobbet just nu

Skidorna väntar på mig! En helg hos mamma i Linköping i november - hur
ofta bjuder den kombinationen på skidåkning? Nja, inte varje år direkt
men nu är snön på plats och jag kan inte vänta. Därav Ulrika goes
packåsna.

Yoga time

Äntligen dags för min favorityoga, det vill säga Rocket - "because it gets you there faster". Snabbt som en raket blir du stark och rörlig och gör grejer med kroppen du inte trodde var möjliga. En snabb självförtroendeboost med andra ord. Fast jag tycker ju att Rocket lika gärna kan stå för rocka loss, för det är så det känns.



Det är sekvenserna från 1:30 och framåt i klippet som är de riktiga godbitarna.

Ska jag stå på händer ikväll? Oh yes I will.

Mer konvent

En aning snopet att det inplanerade konventet nästa helg blev inställt... kanske skulle man anmäla sig till det här istället?

Ser att det finns en hel del åt yoga/crossfit-hållet - dvs, my cup of tea. Dessutom massor av intressanta föreläsningar. Hmm..

Ska du gå?

Spenat gör en stark, eller hur var det?

Tack Erika för ett riktigt bra styrketräningspass! Kul att testa lite nya övningar. Särskilt apkonsterna...

Mindre kul att konstatera att jag minsann tappat lite på mitt nio månaders styrkeuppehåll (vad hände?) men desto mer pepp nu till att ta tag i det igen!

Nu väntar spenatsoppan på mig och dagen till ära låg senaste Blossom på hallmattan. Perfekt! Mer inspiration!

Yogamys

I väntan på att få smaka på brödet som är i ugnen gör jag två av mina
tio yogautmaningar för veckan. Mitt fokus idag låg på att öppna
höfterna med yin yoga.

Och med stormen vinandes utanför fönstret är det ganska mysigt att
skapa mig mitt eget yogahörn härhemma.

Recept - energibars

Utlovade ju ett recept i tidigare inlägg. Så här kommer de makalöst goda barsen som jag numera äter direkt efter träningen innan jag hoppar in i duschen.

Kanske kunde de innehålla lite mer protein för att vara optimala rent näringsmässigt men ett par äggvitor har jag ju knölat ner i alla fall. Och det viktiga sockret kommer från honungen och aprikoserna.

Ingredienser:
* 1 dl havregryn
* ½ dl solrosfrön
* ½ dl pumpafrön
* ½ dl blandade nötter (jag tog mandlar, valnötter och hasselnötter)
* 1 dl torkade aprikoser
* 2 msk linfrö
* rivet skal från en citron
* 1 msk honung
* 2 äggvitor
* 80 g mörk choklad att pensla ovanpå (kan uteslutas)

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Mixa alla ingredienser utom chokladen i en mixer. Tryck ut smeten på en plåt med bakplåtspapper till en ca 1 cm tjock platta.  
Grädda mitt i ugnen i 17 minuter. Låt kakan svalna ordentligt i kylskåp, gärna över natten och skär dem sedan i lagom stora portionsbitar. Om du vill göra dina bars extra goda så smälter du chokladen och häller över den kalla kakan. Skär med en varm kniv när chokladen stelnat.

Slå in dem en och en i plastfolie - perfekta att ha i träningsväskan.

Återhämtningsvecka med träningssug

Är det inte typiskt? Bara för att jag enligt schema har en återhämtnings/vilovecka framför mig så vaknar jag måndag morgon med ett extremt träningssug. Hade gärna sett att den här veckan innehöll såväl dagar med dubbelpass som CrossFit och långlöpning, men är det återhämtning som gäller så är det..

Istället får jag väl njuta extra mycket av de träningspass som jag trots allt "får" träna (2 x tennis, 1 x styrka och 1 x yoga) och därutöver kan jag ju faktiskt promenera så mycket jag vill.

Sara bjöd dessutom på en perfekt utmaning för mig den här veckan. 10 stycken 10-minuters yogapass från YouTube-kanalen Yogatics. I'm game. Är du?

Lek med ringar

Gårdagens CrossFit-träning bara spär på min känsla att det här kommer att bli en ny favoritträningsform tillsammans med tennisen och yogan. Roligare och roligare för varje gång och går därifrån med en väldigt nöjd känsla av att ha utmanat mig själv, testat nya moment och tränat igenom hela kroppen. Det som får mig att falla pladask är framförallt mixen av effektiv träning och lekfullhet. Och den prestigelösa sköna stämningen hos CrossFit Nordic.

Igår inledde vi med att öva teknik för pressar av diverse slag. Bara fyra personer på plats så det fanns gott om tid att få personlig handledning. Mesta tiden ägnades åt press, push press och push jerk där samtliga är axelpressar men med olika mycket hjälp från benen. Kolla in videoklippet så ser ni skillnaden.



Efter att ha lekt med stänger gick vi över till ringarna. Ärligt talat trodde jag att det skulle vara omöjligt för mig att ens komma upp i support-läget - alltså det första momentet för att se'n kunna gå vidare till att göra dips i ringarna. Men det gick! Och betydligt enklare än jag trott. Skön känsla!

Support

 

Med den känslan i kroppen lyckades instruktören Rikard övertyga mig om att jag absolut skulle hänga upp och ner i ringarna innan jag fick gå hem. Den peppen behövdes för ärligt talat, jag har nån slags feghet i mig, och att hänga upp och ner faller helt klart in i facket "läskigt". Men jag gjorde det - och växte några millimeter till. Att utmana sina rädslor gör under för både självkänsla och självförtroende!

Upp och ner - inte så läskigt som jag trott

Bilder från www.drillsandskills.com

Knarr under fötterna

Skön morgonpromenad runt Djurgården där snön ännu inte förvandlats
till slask. Njuter verkligen av hur mycket tystare och ljusare allt
blir av lite snö.

En bra start på en dag som innehåller Vinterstudion (äntligen!),
Crossfit, kanske lussebullsbak och middag med vänner. Lördag - sköna
lördag.